EUs regelverk

EU:s regelverk för inre vattenvägar (Inland Waterway Transport, IWT) syftar i grunden till att skapa ett effektivt, säkert och miljövänligt alternativ till väg- och järnvägstransporter. Genom att harmonisera regler mellan medlemsstaterna vill EU främja en sömlös transportmarknad på kontinentens floder, sjöar och kanaler.

De huvudsakliga målen med regelverket är:

• Avlastning av landinfrastruktur: Ett centralt syfte är att flytta godstransporter från överbelastade vägar till vattenvägar. Inre sjöfart har stor outnyttjad kapacitet och kan transportera stora mängder gods med hög tillförlitlighet.

• Minskad miljöpåverkan: Sjöfart på inre vattenvägar anses vara ett av de mest energieffektiva transportsätten. Regelverket ställer krav på tekniska standarder och utsläppsnivåer för att stödja EU:s "Gröna giv" (Green Deal) och målet om klimatneutralitet.

• Harmonisering och säkerhet: För att fartyg ska kunna röra sig fritt mellan olika länder (exempelvis längs Rhen eller Donau) krävs gemensamma standarder för fartygscertifikat, tekniska krav och besättningens kvalifikationer. Detta ökar både säkerheten och konkurrenskraften.

• Digitalisering och modernisering: Genom system som RIS (River Information Services) syftar regelverket till att digitalisera informationsflödet i realtid. Detta optimerar trafikstyrning, resursplanering och logistik kedjor.

• Ekonomisk integration: Genom att binda samman hamnar i inlandet med de stora havshamnarna stärks den inre marknadens logistiska nätverk, vilket gynnar både industri och handel.

Sammanfattningsvis fungerar regelverket som ett verktyg för att transformera sjöfarten till en integrerad del av ett hållbart, transeuropeiskt transportnät (TEN-T), där vattenvägarna spelar en nyckelroll för att nå klimatmålen utan att offra ekonomisk tillväxt. Tyvärr har Sverige valt att inte ratificera regelverket fullt ut.

Vad gäller i Sverige
Sverige har infört de tekniska föreskrifterna för fartygen (direktiv 2006/87/EG), men har sagt nej till det gemensamma regelverket för farligt gods och har valt att lägga på extra nationella säkerhetskrav på grund av vårt tuffare klimat och geografi. 

På kontinenten framförs inlandsfartyg av befälhavare med särskilda certifikat utan krav på lots. I Sverige har man varit restriktiv med att sänka gränserna för lotsplikt, vilket gör att även mindre inlandsfartyg ofta tvingas betala för lots, något som dramatiskt höjer kostnaderna och minskar sjöfartens konkurenskraft mot bla lastbilstransport.

Detta gör att "EU-pråmen" inte riktigt har blivit den smidiga lösning i Sverige som den är i Centraleuropa.